annacarina

Idag har jag besökt två nya stadsdelar i denna gigantiska stad. Började på Rodeo drive som utlovat. Såg alla (ALLA) dyra märkesbutiker som man någonsin kan tänka sig. Nämn en, jag såg den. Det var liksom inte så mycket mer än det. Rodeo drive, en dyr jävla gata helt enkelt. Den dagen jag har råd att köpa så mycket som en snusnäsduk på driven hör jag av mig.

 

 

Efter Rodeo i Beverly hills (Kimmi, jag höll utkik efter alla housewivesen men de var utom synhåll. Antar att de har manikyr eller nåt idag för shoppa gjorde de minsann inte, uppdaterar ang det framöver) tog jag och Lena bussen vidare till Down town LA.

 

Ok, här kom resans första fail. En av de där scary momentsen som jag alltid lyckas råka ut för när jag lämnar Sverige. Vi åkte och åkte med bussen och passerade 100 miljoner busshållplatser men ingen kändes liksom rätt. Plötsligt sa det pang och vi var ute i värsta slumområdet när busschauffören stannar och skriker, högt som fan (och argt) "LAAAAAAAAAAAAAAST STOOOOOOOOOOOOOOOOP". Ok... sista stoppet alltså. Eeehhh, jaha...? Så detta är down town LA? Nja... Jaja, vi börjar väl knalla på denna industri/reconstruction/knarkarkvartersgata då.. I guess...

 

Passerade ca 20 pissrännor, dvs små bäckar med kiss som rann längs murväggen, ut mot gatan. Luktade gott i solen. Vi passerade även ett gäng knarkare (med typ varsin tand) som stod/halvlåg med några trasor i skuggan av ett träd. Jag tog liksom en lite större sväng runt detta härliga gäng och då skrek de: We aint bite, we are all humans blablabla... Ehhh, sorry.. Eller ja, eeeh, jaaa, jag vet inte vad jag ska säga. Någonstans efter detta kände jag hur paniken sakta började infinna sig. Vem har en pistol i bakfickan inom 20 meters radie från mig? eller rättare sagt, vem har Inte en pistol i bakfickan inom 20 meters radie från mig? Var jag än vänder mig om så är det slum, knark, pistoler, ghettomotherfuckers. Ja, ni fattar. Till saken hör att jag precis fört över en väldigt stor summa pengar till mitt kreditkort för att min studieavgift skulle dras därifrån idag. Den silvriga kuvertväskan som jag lite snyggt hade burit runt på under armen kändes inte så kul längre.. Det var dags för en intervention!   Jag tog mitt ena bankkort och stoppade i ena fickan, det andra i andra fickan och min mobil i en tredje ficka. Kändes redan bättre. Vi ökade takten en smula, sträckte lite på oss (Eh, JA, vi vet precis var vi är och har stenkoll på läget, back off drugero) och gick vidare mot ljusare kvarter.

 

Och yes, vi tog oss ut från ghettot utan att varken bli rånade, knivhotade, våldtagna eller skjutna. Nu vet jag iallafall en plats i LA som jag inte vill återvända till, man lär sig något nytt var dag. 

 

- Ghettogirl